Dagen då jag inte orkar låtsas längre, då jag kommer bryta ihop totalt. Skrika, slå. Jag är rädd att jag gör fel som försöker putta undan mina problem och le som ingenting, klumpen i magen blir allt större. Det gör så ont. Jag vill bort härifrån, vill flytta, vill resa utomlands ett tag, allt för att få komma bort, få en andledning att koppla bort allt. Jag vill göra något, något som får mig att kunna gå vidare ensam, färga håret brunt igen, klippa kort, göra snagg på ena sidan, tatuera mig. Vad som helst, som ett sätt att på nytt starta om från början. Vore lättare om jag själv skulle vilja gå vidare, vilja gå vidare. Hur jävla svårt kan det vara, hatar det här.