Jag brukar vara duktig på att kunna hantera mina känslor, brukar kunna tränga undan dem problem jag inte orkar ta tag i. Men det här funkar inte så, det går liksom inte att glömma, putta undan, sluta tänka på. Det tar sönder mig att jag inte kan smsa med dig, inte kan berätta till dig hur mycket jag saknar dig, hur gärna jag vill att du bara ska höra av dig, jag skulle bli så glad om jag fick en bekräftelse av dig, att du tänker på mig lika ofta som jag tänker på dig, ett sms eller ett brev eller om du ringer, vad som helst. Och jag vet, man kan inte säga "föralltid" för även om det känns så för stunden kan det ändras, men vi lever i nuet och just nu vet jag att jag älskar dig, och jag kommer älska dig mer imorgon. Men "föralltid" är överskattat, för man kan inte se in i framtiden, fast för mig känns det självklart att jag kommer älska dig föralltid. Och snälla, ta inte ut något i förskott, älska mig i nuet, lev med mig i nuet, glöm mig inte i förväg. Du har mycket just nu, jag vet, och jag respekterar det, jag har fattat nu att vi kommer inte kunna ses lika ofta som innan. Men att få somna bredvid dig minst en natt i veckan skulle få mig på benen igen, skulle ge mig energi, som förr. Då du och jag var vi, det var inte mig och dig, det var oss. "du älskas av jag"-minns du? Jag ger dig tid, men jag kan inte vänta för evigt, snälla hör av dig. Säg hur du känner så jag vet. Om du inte känner likadant som mig men tycker det här är ett snällare sätt att göra slut på, säger "jag behöver tänka", snälla gör bara slut isåfall. Plåga mig inte, jag vill inte vara utan dig om du fortfarande älskar mig såsom jag älskar dig. Låt bli att putta undan mig, låt mig finnas hos dig? Jag vill inget hellre just nu än att du ska smsa och säga att du vill ha mig, att du vill ha mig mer än något annat, att du saknat mig precis som jag saknat dig. Jag klarar inte av att inte få skriva det här, och jag vet inte, du kanske inte läser det här ens. Men om du gör, jag finns fortfarande och jag vill ha dig mer än någon annan gång. Tänk va underbart om vi fick somna bredvid varandra som i fredags. Kasta inte iväg det vi har för att du tror det är bäst så för min del, för att du har mycket och det inte kommer bli som förut, men jag vet att saker ändras, men låt mig ändras tillsammans med dig. Tänk på vad vi haft ihop, tänk på vad vi kan ha ihop. Ge oss en chans, vi kommer klara det. Vi har haft en tillräckligt lång paus nu. Låt det bli vi igen. Låt mig få lukta dig i nacken, kyssa dig.

Din pullärta