Jag tänker inte låta oss gå skilda vägar, jag ska ge dig mitt sista andetag, ska kämpa tills mitt hjärta inte orkar mer. Du är mitt liv, jag överdriver inte. "man inser inte vad man har förän man förlorat det"... Jag tänker inte ens försöka, om det inte blir du och jag kommer jag inte orka mer. Inget hot, utan ren fakta. Den enda jag kan tänka mig dela ett liv med är du. Du lova mig att jag skulle få bo hos dig om du flyttar efter gymnasiet, du har lovat så mycket. Som du säger, om någon utav oss vill plugga utomlands, så visst! Jag vet att vi kommer klara det för det är inte samma sak som att jag ska klara mig utan dig då jag vet att vi har chansen att kunna vara tillsammans. Och jag klarar mig visst utan dig om du åker bort ett år, om det är vad jag måste, för jag skulle vara glad för din skull, och pussa dig mer än någonsin då vi träffades igen. Men gör inte slut i förväg, om det uppstår ett dilemma som det du tog som exempel så löser vi det då, det gör vi. Jag tror på att kärlek övervinner allt. Och ja, du behöver tänka, du vill få tid att hitta dig själv. Men hos vem om inte hos mig kan du hitta dig själv? Låt mig finnas för dig som du funnits hos mig en lång tid. Vi båda behöver varandra. Och jag ska ändra mig, jag vet att jag vart en idiot som inte litat på dig, men om vi klarar oss igenom det här, då klarar vi allt. Lägg mig inte åt sidan, låt mig vara med dig, låt mig hjälpa dig. För dig orkar jag. Jag älskar dig för mycket för att ge upp nu, jag älskar dig mer än jag någonsin gjort.